Vemdalen -09
Kom hem i lördags efter att ha åkt hem en dag tidigare. Kändes lite tungt att komma hem på söndag eftermiddag/kväll och plocka reda på allt för att sedan gå till jobbet på måndagen. Förutom jag då som är ledig idag ;)
Vi tar väl det hela från början för den som är nyfiken.
Begav oss alltså hemifrån på söndag 29/3 men mitt äventyr började redan på lördagen. Erik och jag försökte vara ute i god tid och såg till att vi packade det mesta klart på lördagen och åkte över med bilen till Eriks föräldrar så de kunde packa i det sista som inte fick plats i deras (Saras) bil. Jättebra idé kan ju tyckas men när jag kom hem senare på kvällen och tog en dusch och efter det skulle kamma ut håret märker jag att jag varit överduktig och packat ner både kam och borste. Det hela slutade med att jag fick ta en gammal (oanvänd) plastgaffel från McD och reda ut håret med. Det var smärtsamt men det gick.
När Erik och jag kommit ut på motorvägen och kommit upp i hyfsad hastighet störs friden plötsligt av ett ruskigt irriterande tjutande ljud...TAKRÄCKET! Vi höll på att bli tokiga innan vi kom på den briljanta idén att sätta en pinne längst fram för att bryta av vindmotståndet. Tystnad infann sig och vi kunde fortsätta färden.
Måndag startade med lite bebisgos med Leo (Eriks systerson). Resten av dagen är ett kapitel som inte finns på bild och tur är väl det. Fick för mig att jag skulle åka utför. Försökte verkligen påpeka för Erik att det är hundra år sedan jag stod på ett par skidor utför senast. "Inga problem" tyckte han, "det grejar du". Betonade mer än en gång att barnbacken är mitt place to be men han skulle ha upp mig i en blå backe för "de är inge svåra". Visst visst...för den som har åkt utför sedan han lärde sig gå ja. Jag såg döden i vitögat och efter 50 min, två rejäla vurpor (lyckades lösa ut båda skidorna en gång) och ett antal krokodiltårar senare bad jag Erik dra åt helvete och ta skidorna med sig (fast jag sa det inte högt) och gick och satte mig på Sibyllas uteservering istället. Bad Erik åka iväg med de andra så han fick åka lite, jag är ju trots allt en vuxen människa som klarar mig själv. Nej då skulle han sitta och sura och säga att dagen är förstörd och att han inte vill åka mer. Får inte riktigt ihop det där ;) Tror hans ego fick sig en törn när han innan färden ner sa att han kunde hjälpa mig och när han märkte att det var hopplöst pallade inte manligheten med mer. En liten teori bara....
Tisdag fick jag äntligen åka längd. När man är i fjällen ligger dock tydligen charmen i att man antingen åker skidor utför eller uppför. Denna dag var det sista som gällde. Tydligen ska man inte bara åka uppför i halvtaskigt väder utan man ska tydligen gräva ner sig hundra meter från närmaste spår och tycka att det är mysigt. Delar dock inte denna tanke men jag höll käften för familjefridens skull. Efter att man varit nedgrävd ett bra tag och blivit både blöt och kall skulle man tydligen ge sig ut på längdskidorna nerför backen vi nyligen klättrat uppför. Visst, visst fullt OK OM DET FINNS SKIDSPÅR! Det som erbjöds denna dag var vesselspår (inte efter djuret utan efter maskinen) eller väldigt dåliga skidspår som där de behövdes som bäst var söndersaxade av människor som kommit på att de hade alldeles för dåligt fäste på vägen upp. Ska jag åka utför vill jag ha skidspår att åka i för att slippa bli ett med närmaste fjällbjörk när jag åker åt skogen. Att ploga var inget alternativ då jag lämnade min ena höft i skidbacke på måndagen.
Onsdagen tillbringades i stugans trygga vrå med Eriks syster Sara och Leo. Vad gjorde de andra? Jag tror de åkte utför, har faktiskt glömt. Avverkade de fyra första avsnitten av One Tree Hill medan Sara sov lite efter en tuff natt med Leo.
På kvällen bar det av till Hildings Krog där det bjöds på god mat. Om det är nån som funderar vem den knepiga varelsen bredvid mig på bilden i mitten är kan jag meddela att det är min kära sambo som aldrig kan se ut som folk på bild.
På torsdagen hyrde vi två skotrar. Begav oss uppför och grävde ännu en gång ner oss, denna gång hade vi betydligt bättre väder och albino-Linda blev faktiskt lite grisskär efter att ha suttit i solen ett tag. Jag är fullt medveten om att jag inte har skoterkort men det hindrade mig inte från att avverka nån mil bakom styret uppe på kalfjället. Erik och jag fick lite närkontakt med en krysspårsstolpe strax norr om trädgränsen. Den dök upp alltför fort när vi tappade fästet lite och det resulterade i en liten frontalkrock. Skotern klarade sig och det var huvudsaken. Försöker nu övertala Erik att vi ska köpa en (eller två) skoter.
Under fredagen fick jag ännu en gång åka längdskidor. Även denna gång var syftet att åka uppför, denna gång till Jaktstugan och äta våfflor. Trevligt i och för sig, förutom att man måste ju åka utför när man åkt uppför. Var rejält mörbultad från skoterfärden men jag var grym uppför. Seglade ifrån Erik utan problem och tog rygg på Frida (Eriks kusin). Vi låg på rätt bra och kom etta och tvåa upp. Njöt av våfflan och hade hela tiden ett vakande öga på snövesslorna som stod utanför i hopp om att man kanske kunde få åka med en sån ner men nej då, det skulle åkas skidor utför denna gång oxå. Ännu en gång bad jag folk runt omkring mig att dra åt helvete och ta skidorna med sig (utan att säga det högt). Tog helt resolut att gick ner. Blev omkörd av en snövessla framförd av en fager man bakom spakarna. Hann saktade in när han passerade för att ge mig en chans att åka med, men envis som man är fortsatte jag att gå.
När jag vaknade på lördag hade jag drömt världens skummaste dröm. Jag hade drömt att jag åkt upp för samma backe som på fredagen med FÄRJESTADS HOCKEYLAG (den du Tobbe!). Jag kom tvåa upp efter ögonfröjden Rickard Wallin (se bild) som hade bråttom upp eftersom han visste att det fanns våfflor på toppen. Lite oklart om han bjöd laget runt för då vaknade jag men det kan man ju anta med den lön han har.
Bestämde oss för att åke hem under lördagen istället för på söndagen då det helt enkelt kändes bättre. Satte igång och packa och städa och helt plötsligt var vi på väg hem.
That's it for now. Nu måste jag ner och ta hand om tvätten. Until later....tata
Vi tar väl det hela från början för den som är nyfiken.
Begav oss alltså hemifrån på söndag 29/3 men mitt äventyr började redan på lördagen. Erik och jag försökte vara ute i god tid och såg till att vi packade det mesta klart på lördagen och åkte över med bilen till Eriks föräldrar så de kunde packa i det sista som inte fick plats i deras (Saras) bil. Jättebra idé kan ju tyckas men när jag kom hem senare på kvällen och tog en dusch och efter det skulle kamma ut håret märker jag att jag varit överduktig och packat ner både kam och borste. Det hela slutade med att jag fick ta en gammal (oanvänd) plastgaffel från McD och reda ut håret med. Det var smärtsamt men det gick.
När Erik och jag kommit ut på motorvägen och kommit upp i hyfsad hastighet störs friden plötsligt av ett ruskigt irriterande tjutande ljud...TAKRÄCKET! Vi höll på att bli tokiga innan vi kom på den briljanta idén att sätta en pinne längst fram för att bryta av vindmotståndet. Tystnad infann sig och vi kunde fortsätta färden.
Måndag startade med lite bebisgos med Leo (Eriks systerson). Resten av dagen är ett kapitel som inte finns på bild och tur är väl det. Fick för mig att jag skulle åka utför. Försökte verkligen påpeka för Erik att det är hundra år sedan jag stod på ett par skidor utför senast. "Inga problem" tyckte han, "det grejar du". Betonade mer än en gång att barnbacken är mitt place to be men han skulle ha upp mig i en blå backe för "de är inge svåra". Visst visst...för den som har åkt utför sedan han lärde sig gå ja. Jag såg döden i vitögat och efter 50 min, två rejäla vurpor (lyckades lösa ut båda skidorna en gång) och ett antal krokodiltårar senare bad jag Erik dra åt helvete och ta skidorna med sig (fast jag sa det inte högt) och gick och satte mig på Sibyllas uteservering istället. Bad Erik åka iväg med de andra så han fick åka lite, jag är ju trots allt en vuxen människa som klarar mig själv. Nej då skulle han sitta och sura och säga att dagen är förstörd och att han inte vill åka mer. Får inte riktigt ihop det där ;) Tror hans ego fick sig en törn när han innan färden ner sa att han kunde hjälpa mig och när han märkte att det var hopplöst pallade inte manligheten med mer. En liten teori bara....
Tisdag fick jag äntligen åka längd. När man är i fjällen ligger dock tydligen charmen i att man antingen åker skidor utför eller uppför. Denna dag var det sista som gällde. Tydligen ska man inte bara åka uppför i halvtaskigt väder utan man ska tydligen gräva ner sig hundra meter från närmaste spår och tycka att det är mysigt. Delar dock inte denna tanke men jag höll käften för familjefridens skull. Efter att man varit nedgrävd ett bra tag och blivit både blöt och kall skulle man tydligen ge sig ut på längdskidorna nerför backen vi nyligen klättrat uppför. Visst, visst fullt OK OM DET FINNS SKIDSPÅR! Det som erbjöds denna dag var vesselspår (inte efter djuret utan efter maskinen) eller väldigt dåliga skidspår som där de behövdes som bäst var söndersaxade av människor som kommit på att de hade alldeles för dåligt fäste på vägen upp. Ska jag åka utför vill jag ha skidspår att åka i för att slippa bli ett med närmaste fjällbjörk när jag åker åt skogen. Att ploga var inget alternativ då jag lämnade min ena höft i skidbacke på måndagen.
Onsdagen tillbringades i stugans trygga vrå med Eriks syster Sara och Leo. Vad gjorde de andra? Jag tror de åkte utför, har faktiskt glömt. Avverkade de fyra första avsnitten av One Tree Hill medan Sara sov lite efter en tuff natt med Leo.
På kvällen bar det av till Hildings Krog där det bjöds på god mat. Om det är nån som funderar vem den knepiga varelsen bredvid mig på bilden i mitten är kan jag meddela att det är min kära sambo som aldrig kan se ut som folk på bild.
På torsdagen hyrde vi två skotrar. Begav oss uppför och grävde ännu en gång ner oss, denna gång hade vi betydligt bättre väder och albino-Linda blev faktiskt lite grisskär efter att ha suttit i solen ett tag. Jag är fullt medveten om att jag inte har skoterkort men det hindrade mig inte från att avverka nån mil bakom styret uppe på kalfjället. Erik och jag fick lite närkontakt med en krysspårsstolpe strax norr om trädgränsen. Den dök upp alltför fort när vi tappade fästet lite och det resulterade i en liten frontalkrock. Skotern klarade sig och det var huvudsaken. Försöker nu övertala Erik att vi ska köpa en (eller två) skoter.
Under fredagen fick jag ännu en gång åka längdskidor. Även denna gång var syftet att åka uppför, denna gång till Jaktstugan och äta våfflor. Trevligt i och för sig, förutom att man måste ju åka utför när man åkt uppför. Var rejält mörbultad från skoterfärden men jag var grym uppför. Seglade ifrån Erik utan problem och tog rygg på Frida (Eriks kusin). Vi låg på rätt bra och kom etta och tvåa upp. Njöt av våfflan och hade hela tiden ett vakande öga på snövesslorna som stod utanför i hopp om att man kanske kunde få åka med en sån ner men nej då, det skulle åkas skidor utför denna gång oxå. Ännu en gång bad jag folk runt omkring mig att dra åt helvete och ta skidorna med sig (utan att säga det högt). Tog helt resolut att gick ner. Blev omkörd av en snövessla framförd av en fager man bakom spakarna. Hann saktade in när han passerade för att ge mig en chans att åka med, men envis som man är fortsatte jag att gå.
När jag vaknade på lördag hade jag drömt världens skummaste dröm. Jag hade drömt att jag åkt upp för samma backe som på fredagen med FÄRJESTADS HOCKEYLAG (den du Tobbe!). Jag kom tvåa upp efter ögonfröjden Rickard Wallin (se bild) som hade bråttom upp eftersom han visste att det fanns våfflor på toppen. Lite oklart om han bjöd laget runt för då vaknade jag men det kan man ju anta med den lön han har.
Foto: Stig Kenne/Scanpix
Bestämde oss för att åke hem under lördagen istället för på söndagen då det helt enkelt kändes bättre. Satte igång och packa och städa och helt plötsligt var vi på väg hem.
That's it for now. Nu måste jag ner och ta hand om tvätten. Until later....tata
Kommentarer
Postat av: Tobias
Kul dröm, själv har jag spenderat 2 kvällar med herr Wallin och hans kompisar firandes SM-GUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUULD
Postat av: katta
linda, du är grym! :)
Postat av: Ammi
Nejmen Linda! Lever du fortfarande? ;) Jamen du ser va roligt! Hon är riktigt riktigt söt alltså :D
Hur är det med dig då?
Kram på dig!
Trackback
