Linda

Struntade i köpcentret och drog mig ner på stan istället. Det var packat med folk, bl.a. en massa studenter som hade nollning. Jag kan i min vildaste fantasi inte förstå hur man som vuxen, eller i alla fall myndig, människa kan utsätta sig för nåt dylikt. Jag blir nästan lite rädd när jag träffar personer som går in för sin nollning som om det gällde livet. OK att man håller på och fånar sig i grupp men när man träffar på en till synes fullt normal människa på t.ex. bussen som sitter och skyddar sin nolleskylt precis som det skulle vara ett litet barn...då blir jag lite orolig. Jag har lust att gå fram till dessa människor, slita av dem skyltarna, stampa och spotta på den och utbrista: "Går jorden under nu?"

Nog om det...ni kanske undrar vad kartan på bilden står för? Jo det ska jag berätta. Blev lite kaxig nere på stan och bestämde mig för att ta en buss jag inte åkt med tidigare. Min busshållplats heter Marieberg och när jag ska välja buss ser jag att det ska till och gå en buss alldeles strax till just Marieberg. Hoppade på den och var lite nöjd med själv. Fram tills jag märker att den här bussen är inte alls på väg dit jag tror att den är på väg. Hoppar av i ren panik innan jag hamnar helt åt helvete. Som tur var fick jag en karta när jag kom till campingen första dagen som jag alltid bär med mig. Efter några panikartade minuter lyckas jag hitta på mig själv på kartan och kan därmed börja traska hemåt. Tur att jag är ganska duktig på att läsa karta, även om Umeå ej är att rekommendera när det kommer till navigering. Har nämligen upptäckt att det här med gatuskyltar är överskattat i den här stan. Hittade en under mitt lilla äventyr och den gatan var så liten att den istället inte stod med på kartan.

Det får bli alltför stunden...ha det!