Linda

Jag gör ett försök att återuppliva bloggen genom att göra ett mastodontinlägg .

Jag har en dagbok som jag försöker skriva i varje dag. För ett tag sen satt jag och läste igenom den för att minnas vad vi har haft för oss under Emmas första år.

 

Juli 2013

Jag förstår inte var jag fick all kraft ifrån men schemat var fullspäckat under Emmas första månad. Som tur var så var Erik hemma hela juli och augusti. Dagarna var fyllda av BVC-besök, olika återbesök för mig för att ta stygn, kolla blodtryck, ta EKG, ändra mediciner, släkt som kom på besök, ultraljud för Emma (som visade att allt var bra), besök i Sågmyra, släktkalas med Eriks släkt. Första dagen som inte innehöll nåt bokat var 14 juli och då var Emma 16 dagar.

Alla dessa besök och tider att passa gjorde att vi inte riktigt hade tid att tänka på det vi hade varit med om och jag hade inte tid att ha ont efter snittet. Jag hade mina stunder när jag grät i duschen för det var den enda tid jag hade för att tänka efter. Som grädde på moset hade vi en bebis som gärna ammade minst en gång i timmen dygnet runt och gärna inte åt nånting på flaska, jag kommer ihåg att det kändes som att jag bodde i sovrummet med Emma. Och så får vi inte glömma att Lukas stundtals var så fruktansvärt trotsig att Erik och jag låste in oss på toaletten för att få lite lugn och ro.

Det jobbigaste för både mig och Erik var nog alla andras reaktioner på det som hade hänt. Vi kommer båda från familjer där man inte riktigt pratar om ”elefanten i rummet”, så istället för att fråga hur vi mådde och lyssna på vad vi hade att berätta upplevde vi att man istället pratade runt det. Min mamma är expert på att vända allt till sin egen historia och dra paralleller till sitt eget liv istället.  Allra värst var de som sa ”det var ju tur att det blev en flicka”! Kan inte poängtera hur mycket jag skiter i vilket kön bebisen hade när vi hade varit så fruktansvärt nära att förlora henne.

Mitt stora stöd var vår BVC-sköterska som jag upplevde som den enda som såg mig i det här och inte bara den ”gulliga bebisen”.

I slutet av månaden hade vi blivit folkskygga och ledsnade på allt och bokade hotell i Norrköping och åkte bl.a. till Kolmården. Emmas första semester var ett faktum.

 

Augusti 2013

Månaden började med att vara riktigt varm så vill höll och mycket inne och i skuggan. L tog sin trots till en helt ny nivå och höll sakta men väldigt säkert på att ta knäcken på både mig och Erik. Dagarna gick ut på att försöka hålla honom nöjd, samtidigt som matvraket Emma skulle amma var och varannan minut. Erik och jag var två vrak som knappt höll näsan över vattnet, men ”det var ju tur att det var en tjej”.

Vi började smida planer på att köpa min farmors hus då hon hade flyttat till en lägenhet, och så hann vi med en dagstur till Eckerö med färja. L började längta tillbaka till dagis och Erik och jag räknade sekunderna tills det var dags igen.

 

September 2013

Månaden började med en sovmorgon från Emmas sida, kl 05.30 var det dags att stiga upp. Mycket bättre än att kliva upp kl 04.

Jag hade återbesök både hos min barnmorska och hos doktorn som opererade mig. Än en gång blev jag medveten om hur fruktansvärt illa det hade kunnat gå. Jag tror att jag fick kramar av nästan alla barnmorskor på MVC. ”Fan vad du skräms” var det en som sa. Doktor Inger var glad att se mig på benen och var nog ännu gladare att se att Emma mådde så bra. Försökte prata av mig efteråt med mamma men det kom att handla om hennes onda axel istället. Hemma gick det inte heller att prata eftersom L ska prata HELA tiden.

L började på dagis igen (Tack gode GUD!) och Emma och jag hade första träffen med föräldragruppen. Några kändisar sen förr och några nya ansikten.

Jag hade oturen att bli tvungen att göra en 24-timmarsmätning av mitt blodtryck som vägrade gå ner efter förlossningen. Det var ingen höjdare att ha en blodtrycksmätare på sig ett helt dygn när man har en bebis som ska ammas. Trycket så bra ut men jag blev ändå inte av med mina mediciner, istället sänktes dosen lite.

Gjorde ett besök på jobbet och träffade en av läkarna i korridoren som bjöd på en stor bamsekram. Läkarna hade tagit upp mitt ”fall” för diskussion en dag och när han förstod att det var mig det handlade om hade han fått rysningar.

Firar Lukas 3-årsdag, presenterna bestod till stor del av danska byggbitar i plast.

Husplanerna har nu blivit ett husköp när vi skriver kontrakt i slutet på månaden. Försäljning av lägenheten på börjas.

Emma är inte bortglömd i allt stök, men hon hänger bara på. Så länge hon får mat är hon nöjd, och det är bara mammas tutte som gäller. Första skrattet kom i september.

 

Oktober 2013

Börjar månaden med en liten minisemester till Stockholm och UnderBara Barn-mässan. Vi bodde på ”Alfons-hotellet” vid Älvsjömässan och L var i sjunde himlen. Dessutom såg vi Globen från hotellfönstret och det var minst lika spännande.

Jag har börjat rita vårt nya kök och så spanar vi efter en ny dagisplats åt L. Lägenheten läggs ut på Hemnet och många intressenter kom på visning. Mitt i allt med hus och lägenhet så lyckas vi få till ett dop av Emma. Det blir en bra dag där Emma för en gångs skull får vara i fokus, även fast hennes kära bror försöker stjäla uppmärksamheten genom några vredesutbrott. Den bästa presenten bestod av en liten tremänning till Emma då Eriks kusin fick en alldeles bedårande liten dotter samma dag.

Dagen efter dopet åkte L på nåt som vi tror var vattkoppor. Han hade fem pyttesmå prickar i pannan som såg ut som vattkoppor. Emma klarade sig ifrån kopporna.

Efter en bra blodtryckskontroll får jag sluta med medicinerna.

Lägenheten blir såld, till ett VÄLDIGT bra pris!

 

November 2013

Den första novemeber blir vi husägare på riktigt. Nu börjar månader av målning, tapetsering, golvläggning och galna utbrott från en L som inte får hjälpa till. Det känns som att allt kretsar kring huset och dagarna flyger fram.

Egentligen skulle jag ha gått på Jubileumsfest med jobbet men amningsmonstret Emma vägrar att ta nåt annat än bröstet, så det var bara att stanna hemma.

Jag får en välbehövlig paus från en alltmer påfrestande hemmiljö när jag börjar gå på mammaträning på Korpen.

När Erik fyller blir det kalas bland skruvdragare och målarpytsar i huset, för 31 år är tydligen något som ska firas stort även fast familjen i fråga knappt har nånstans att bo.

 

December 2013

Stormen Sven härjade i början av månaden och L blåste omkull. Första riktiga snön kom och när vi kom till huset slog det mig för första gången att det vintertid inte är så roligt att vara husägare eftersom man måste skotta snö.

Min älskade sambo sliter dag som natt med huset och har tydligen stor talang för golvläggning.

Jag gör tappra försök att sprida lite julstämning men det är lite svårt när lägenheten är full av flyttkartonger och huset är en byggarbetsplats. Själva julafton firades hos Eriks föräldrar och det var supertrevligt, men i övrigt var julen platt som en pannkaka.

Året avslutades med ett bröllop för Eriks syster och hennes man.

 

Januari 2014

Det nya året inleddes med ett praktgräl. Mycket irritation mellan mig och Erik grundas i att vi aldrig får prata med varandra när L är vaken. Han har alltid varit duktig på att prata men han är ALDRIG tyst, och då menar jag verkligen ALDRIG. Fullt normalt för en treåring säger säkert de flesta. Men när man blir konstant avbruten när man försöker prata blir man ganska förbannad. Det spelar ingen roll vad vi säger eller gör. Vi försöker prata lugnt med honom, vi försöker att ignorerar det och vi försöker att höja rösten rejält åt honom utan att nåt fungerar. Som en extra twist på det hela får han utbrott för ingenting och vrålar åt allt och alla. Det kan vara stackars tanter på bussen som sitter på ”fel” plats eller människor som står före i kön på Konsum.

I mitten på månaden går flyttlasset till huset.

 

Februari 2014

L har inte fått nån ny dagisplats utan vi får åka buss (jag har fortfarande inget körkort) från huset till Stigslund när han ska gå på dagis. Som tur är så är båda barnen vana att åka buss så det går för det mesta bra.

OS i Sotji drar igång men eftersom vi inte har någon kabel-TV eller vettig internetuppkoppling får jag så snällt sitta vid radion och lyssna. Sportradion is the shit! Jag kan förstå att Charlotte Kallas avslutande stafettsträcka var spännande på TV men den var fan så mycket mer spännande på radio när man inte såg nåt.

Emma blir åtta månader i slutet av månaden och har fortfarande mamma som nr 1. Hon har börjat äta riktig mat och gröt men ammar fortfarande flera gånger om dagen. Under månaden börjar hon äntligen vända på sig efter att ha varit väldigt nöjd med att ligga på rygg och titta på världen.

 

Mars 2014

Våren börjar smyga sig på med både värme och sol.

Vår BVC-sköterska går i pension vilket känns lite jobbigt när jag har kunnat ventilera alla mina tankar kring Emmas förlossning och Lukas trots med henne.

Den 8 mars hade jag min första semesterdag, förlåt... jobbdag. Det var skönt att få träffa alla fina kollegor på BB igen och skönt att komma hemifrån lite.

Vi gjorde ett försök att gå på musiklek i Strömsbro men det föll inte L i smaken så det var lika bra att inte försöka igen, vill inte att han ska skrämma iväg nåt stackars barn.

Emma har den goda smaken att börja vakna kl 04-05 på morgonen efter att ha haft mat- och sovklockan inställd på kl 06.30 ett tag. Detta ger i sin tur en trött mamma som ska tampas med en trotsig kille på dagarna, ingen bra kombination.

Emma slutar att amma i slutet av månaden, både skönt och sorgligt för mamman.  Slutet av månaden bjöd även på sommarvärme...sååå skönt.

 

April 2014

Emmas första fjällsemester...som kom att handla om en trotsig L som skulle skrika åt allt och alla. Vi reste med Eriks familj och skulle ha varit där en vecka men efter 4 dagar tröttnade vi på att bråka med L och att det inte skulle bli nån skoteråkning så vi åkte hem medan de andra fortsatte semestern.

Emma får för sig att hon bara kan sova i vagnen, så jag får så snällt sova i vardagsrummet så att jag kan vagga vagnen när hon vaknar. Det var dock en fas, men det blev några nätter på soffan innan hon kom på att sängen var mysigast ändå.  Hon kom även på att det inte är så farligt att sitta utan stöd.

 

Maj 2014

Vi försöker få lite ordning på trädgården som inte har genomgått nån ogräsrensning på väldigt många år. L får en sandlåda som blir väldigt poppis.

L’s tid på Källbacken börjar gå mot sitt slut, efter sommaren börjar han (och Emma) på Mårdvägens förskola. Hans lärare berättade under utvecklingssamtalet att han är en väldigt verbal och fin kille...med hett temperament. Inget nytt där alltså.

Emma har lärt sig att krypa och älskar att smita in på L’s rum och leka med LEGO, fast hon inte får.

 

Juni 2014

Erik har semester i början på månaden för att kunna bygga klart lite hemma, det är en massa smågrejer kvar att göra.

Emma börjar ställa sig upp mot möbler men tycker inte om att lära sig gå. Hon vill gå men inte hålla oss i handen, och då blir det svårt.

Vi kämpar på med L’s humör, utan att komma nån vart. Erik och jag har knappt nån relation till varandra annat än att vi bor ihop. Det är ingen som helst idé att försöka prata med varandra, vi blir direkt avbrutna. När nån säger till oss att ”sådär är han aldrig när han är med oss” har vi lust att be dom dra nånstans. Hjälp oss då för fan eftersom vi håller på att bli helt knäckta! Vi får också höra att vi ska vara glada att han är så duktig på att prata men det hjälper oss inte alls, för han är ALDRIG tyst. Tro mig vi har testat ALLT...tysta leken funkar inte eftersom han bara frågar ”varför då” eller tycker att man är helt pantad som kan komma på en sån sak.

Emmas första midsommar firas i ett kallt och blåsigt Furuvik. Jag hörde att det var nån som sa att det bara skiljde en halv grad i morgontemperatur på julafton och midsommarafton. Ingen fin klänning och blommor i håret, däremot tjock jacka och mössa.

Sista veckan på månaden har jag gråten i halsen titt som tätt och tänker på det vi gick igenom förra året. Glädjetårar trillar när jag tittar på vår fina tjej som nu är en busig tjej som älskar sin bror...och mat.

Emmas 1-årsdag firades med släkt och vänner och hon fick massor av fina presenter.