Saknar...



Ibland har jag inte lust med nåt annat än att dra på mig min rutiga skjorta, kostymbrallorna, kepan och de illaluktande skorna (eller om det var kepsen som luktade värst) och sätta mig på bussen ut till Valbo. Skulle kunna göra allt för att få jobba nån timme under de gyllene bågarna en gång till. Längtar efter att få svettas i ett flottig kök med Darth, The Crizz, den där Nilsson och en massa annat löst folk som jag inte känner. Skulle heller inte tacka nej till nån timme i DT 2:an (om jag får stå med Lena eller the Crizz). Skulle kunna komma in på mina lediga helger och vika Happy Meal och blåsa ballonger nån timme på morgonen. Åh, nu kom jag på en till grej som jag saknar....att ta varorna! Enbart pure fun, oavsett hur mycket som kom.

Det är bara att konstatera...jag saknar skiten....styggt!!!

MVH Boppa Fett




Nu e jag igång

När jag väl kommer på ett inlägg att skriva slutar det nästan alltid att jag kommer på ett till strax efter.

Den här gången var det en tanke som kommit över mig ett flertal gånger tidigare. Surfade in på Facebook, som för övrigt är helt värdelöst nu när de bytt version. Men det var inte det jag skulle ta upp nu utan något jag tänkt på när man bläddrar igenom nåns album. Var i ligger problemet att rotera bilderna när du lägger in dem så att ev. läsare/tittare slipper drabbas av kronisk slagsida när de tittat igenom dina bilder? Om du inte vet hur man gör tycker jag att du ska avvakta med att publicera bilder som är tagna på högkant. Har ganska lätt att dra på mig nackspärr och det där gör ju inte saken bättre. Vidare kan jag även passa på att skicka en pik till alla som lägger in ALLA bilder som de tagit från en speciell händelse. Det finns inget som helst nöje i att titta på en bild som är så suddig att du själv inte kan redogöra för vad den föreställer.
Kontentan av detta inlägg blir alltså:

* Rotera bilder innan du publicerar dem
* Sålla bland dina bilder innan du publicerar dem

OBS! Dessa små regler/önskemål gäller oxå bloggbilder.

Det blev en dag på stan!

Träffade fröken Skogh idag för att umgås och äta lite lunch. Lunchen bestod i kycklingburgare som "inhandlades" (det blev ju ganska billigt till slut) på McD City. Lillebror Skogh såg till att det blev ganska gratis att äta. Det glädjer mig att se att han anammat en "promande" inställning till livet och jobbar hårt för att sprida den till sina medarbetare när det kommer såna celebriteter som moi och fröken Skogh. (Varning för en högst intern formulering av inledningen i inlägget. Kontakta närmaste McDonald´s om du inte fattar!)

När jag sitter och njuter av min första McD-produkt sedan jag slutade på McD ser jag "syster" Frida passera utanför fönstret. Tänkte göra ett utfall mot rutan i hopp om att hon skulle se mig men jag hoppade över det och tog mer pommes istället.
Vidare betade jag och fröken Skogh av allt som hänt sedan vi sågs sedan. Det tar ju alltid nån timme i anspråk när vi väl träffas.

Tänkte att vi skulle spana in "nya" Flanör så packade ihop och begav oss dit. Vem träffar jag då inte om Frida N i alldeles hög person. Det blev ett väldigt kärt återseende med tanke på att vi inte setts på hela sommaren. Blev riktigt sugen på att hitta på nåt med det gamla järngänget på McD. Hmmm...vi lär ta och styra upp nåt. Jag lovar att dyka upp om nån annan organiserar ;D

Blev en trevlig dag med många kända ansikten. Glömde nämna att jag träffade på min alldeles egna mamma inne på McD.

Måste slutligen skicka en tanke till Tobias som jag idag tror har en svår dag. Tänker på dig och hoppas att du tar dig stärkt ur denna motgång!!! ;)


Den där Frida N

Ha förtröstan!

Vet att jag uppdaterat lite dåligt den senaste tiden men det kommer nog ett inlägg snart. Känner att jag nog har ett påG. Vi får se vad det bli ;)

Då var det färdigt igen ;)

Har jobbat två dagar på nya jobbet och allt är frid och fröjd än så länge.
Stod i all sköns ro och delade lite mediciner idag runt lunch när jag ser en blond varelse närma sig med stormsteg. Till min förvåning ser jag att det är Dr Sanner från 109 S som letat sig upp till de kirurgiska domänerna.  När han ser att det är min fagra lekamen han står framför utbrister han följande:

"Men, VA, jobbar du HÄR!!! Nej nu blev jag matt. Du som verkligen behövdes där nere (på 109 S), du var ju vettig att ha och göra med."

Sorry doktorn, jag var så illa tvungen. Men det ska nog lösa sig det där.

RSS 2.0