So long for now

Jobbade min sista dag idag på kirurgen innan semestern och pluggandet. Hade lyckats sno ihop en morotskaka som jag tror var ganska omtyckt.
Riktigt glad blev jag när Fia och hennes Tusstuss (Linn) kom förbi och fikade lite. Ännu gladare blev jag när jag fick presenter. Pennor och sudd inför pluggande av Fia och Linn (som även ritade en teckning med smörfläckar på) och sen fick jag en jättesöt gosig igelkott, en Trisslott (utan vinst dock) och ett gulligt kort från "gänget". "Kotten" kommer att få följa med på mina resor till Umeå i framtiden så jag inte känner mig ensam.

När dagen var slut slängde jag mig in i duschen och cyklade direkt till svärföräldrarna eftersom svärmor fyllde 50. En massa god mat blev en alldeles utmärkt avrundning av dagen.
Har ruskigt ont i min vänstra höft så nu ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv.




Dagens bästa!

Dr X: Linda! Hur gör man när man postar ett brev?

L: Ja...prova och lägg det i ett kuvert.

Dr X: Jaha, kan du visa hur man gör då? Åhhh, förresten...jag vill ha ett sånt där roligt med ett litet fönster på.

L: Varsågod.

Dr X: Men usch vad äckligt det smakar.

L: Ja, det är ju ett förklistrat kuvert så du behöver inte slicka på det om du absolut inte känner att du måste.

Dr X: Men om det inte funkar tar jag Laktulos och klistrar igen det med.

L: Gör det du...

Dr X: Tack så mycket! Ni sköterskor är full av en massa dolda talanger.

Världens sötaste

Världens sötaste Leo och hans mamma (Eriks syster) är i tidningen. KLICKA HÄR! Shit va längesen det var jag träffade gofisen. Måste styra upp det där på nåt sätt.

"Var den inte större än sådär?"

Visade min beryktade "knöl" för farbror doktorn idag. Min kära medsyster Mikaela hade lyckats trissa upp honom att det skulle vara en stor jäkla böld så han höll ju på att skratta ihjäl sig när jag visade min lilla prick. Han trodde inte att man skulle behöva ta bort den utan den verkade helt ofarlig.

Australia

Har precis tittat på Australia nerbäddad under en filt ute på balkongen. Riktigt mysigt.

Filmen var riktigt bra. Vet inte om det har sin förklaring i det ögongodis i överflöd som erbjöds i form av Hugh Jackman eller om det var för det var en bra film helt enkelt. Tror att det var en alldeles utsökt blandning av de båda.

Arbetsdag imorgon så jag ska ta och bädda ner mig och drömma om...


Tusen tankar!

Mycket rör sig i huvudet nu.... Har ju kommit in på barnmorskeprogrammet i Umeå i höst. Eftersom det är på distans hade jag tänkt att bo kvar här i Gävle och göra praktik här men det sket sig styggt när jag ringde till förlossningen och kollade om de hade några praktikplatser för där var det fullt. Chefen var jättetrevlig och skulle försöka hjälpa mig om jag bara tog reda på exakt vilka veckor jag skulle ha praktik. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Mejlade till de kursansvariga som jag fått namnet på men de är tydligen på semester och kommer inte tillbaka förrän i augusti. Jätteschysst med tanke på att det kan hända att man har lite frågor angående kurserna innan kursstart. Dessutom ska man svara på antagningen innan 30/7.

Sitter och kollar på tillfälligt boende i Umeå och det billigaste som verkar vettigt tar 350:-/natt. Känns inte helt ekonomiskt försvarbart med tanke på att ekonomin är helt körd i botten för tillfället.

Apropå ekonomi...Fröken Skogh! Om du läser det här...när tror du vi kan få våra stipendiepengar? Man kanske ska hålla sig i skinnet till efter sommaren.

En annan "ljusglimt" som inte är så allvarlig egentligen inträffade igår. Tydligen måste man vara vaccinerad mot Hepatit B om man ska plugga i Umeå. Okidoki tänkte jag och lyckades fjäska till mig ett recept på Twinrix av Dr Karlsson på jobbet. Igår fick syster Mikaela det ärofyllda uppdraget att sticka den första sprutan i mig. Behöver jag nämna att jag hade Emla på armen innan. Det hela gick över förväntan bra förutom att det kändes som jag hade försökt stoppa en skenande noshörning med axeln ända tills i förmiddags. Grädden på moset är att jag måste genomgå det hela två ggr till innan jag är helt vaccinerad. Fan vad det är synd om mig.

Hykondriker-Linda råkade läsa om hudcancer i tidningen igår. De senaste månaderna har jag haft en knöl/utslag på höger smalben och igår såg jag en massa bilder på olika sorters hudcancer och ser plötsligt en bild av basalcellscancer som ser exakt ut som min knöl. Får ta upp det hela med nån omtänksam doktor imorgon. Om det blir aktuellt att ta bort den ber jag till gudarna att nån doktor på jobbet kan göra det. Får försöka välja nån som syr bra. Har observerat att Dr Karlsson och Dr Djavani har en förkärlek för intrakutana suturer (stygn som inte syns, för er som undrar).

Nåja, nu ska jag försöka slappna av och gå och lägga mig. Hoppas att jag får sweetie med mig oxå.
Lovar att uppdatera er om allt jag svamlat om ovan.

Fast ibland e han ju bäst!

Idag när jag kom hem från jobbet hade Erik städat i princip hela lägenheten plus att han satt upp de beryktade golvlisterna som fått vänta sedan december -07 på att bli uppsatta.
Ibland e han ju bara bäst.

Va fan!

Jag blir snart helt jävla vansinnig! Erik har inget jobb för tillfället och är därför hemma på dagarna. Visst det var ju kul och lite mysigt i början men nu håller jag på att bli helt tokig. Människan ser allt i en mörkgrå nyans och kan inte ens kosta på sig ett leende eller ett tack när man försöker hjälpa honom. Jag har full förståelse att tillvaron inte är den ljusaste när man är arbetslös men det blir ta mig fan inte bättre av att man vänder ALLT till det negativa.

Idag hade kunnat bli en ganska bra dag. Fick reda på att jag kommit in på barnmorskeprogrammet imorse men av nån jävla anledning har min sambo lyckats vända det till en av de värsta dagarna this far. Därför går jag nu ut med en efterlysning på en dagmatte/lekkamrat till min sambo. Måste få vara i fred och rå om mig själv en dag eller två innan jag klättrar ur skinnet.

Sitter och funderar fram och tillbaka om jag ska tacka ja till platsen på barnmorskeprogrammet eller ej. Känns ju inte helt stabilt att den ena utav oss går på A-kassa och den andra på studielån. Tur att man har en chef som ställer upp bara, var lite orolig att hon skulle bli sur när jag funderade på att tacka ja när jag tidigare sagt att jag skulle jobba i höst, men hon var lika bäst som annars var väldigt glad för min skull och lät mig förstå att det skulle bli rätt oavsett hur jag gjorde.

Until later...tata

RSS 2.0