Fy fan vad vi är bra!!!!

Jag vill inte skryta men jag kan berätta att jag och fröken Skogh var tydligen så grymt bra på att skriva C-uppsats att vi fick stipendium :D

Sökte ett stipendium från Länsförsäkringar Gävleborg och igår fick vi reda på att vi fått det! Fy fan vad vi är bra!

Nu är jag här igen!

Att jag inte är världens mest frekventa bloggare kan vi nog alla hålla med om. Sedan sist har det inte hänt nåt av värde, därav den dåliga uppdateringen. Har i princip bara jobbat, ätit och sovit.

Största undantaget hittills var igår:
Började dagen med en långpromenad som gick djurlivets tecken. Det hela tog fart när jag först möter två stycken (i mina ögon) gigantiska travhästar som skulle ut i skogen och träna. Höll mig på beskedligt avstånd så att de fick passera i lugn och ro. Det där är ju farliga djur.
Nästa exemplar var en väldigt stor men ganska fin skalbagge som precis klarade livhanken när jag kom traskande. Sen tröjde det ett tag innan jag stötte på nästa best, eller ok då, en och annan hund passerade förbi men det var ju inte speciellt spännande. När jag väl tagit mig in i motionsspåret efter en avstickare i Sätra traskade jag i ganska respektabel takt. Så pass fort att jag kommer ikapp en mamma, pappa, tonårsdotter och en hund. Innan jag hunnit ikapp dem slår de på en tvärnit och börjar gestikulera hejvilt. På vägen framför dem ringlar en ca 60 cm skräckinjagande kolsvart HUGGORM. Jag som tycker att ormar borde utrotas ur djursläktet (tillsammans med grodor) tog skydd bakom familjen medan vi väntade på att besten skulle ta sitt pick och pack och ringla iväg in i skogen igen. Det tog ett tag för den ringlade fram och tillbaka över vägen innan den tog sitt förnuft till fånga.
Efter den incidenten fick jag rejäl fart under dojorna och begav mig i rask takt hemåt. Tyckte att varenda gren och kotte var en ny orm. Precis när jag kommer fram till slutet av motionsspåret närmar jag mig en sten som jag tycker ser lite konstig ut. Reder dock ut att det inte är en orm, eller en groda, så jag bestämmer mig för att passera över och inte runt. Ska precis till att sätta ner foten i princip på "stenen" när jag till min fasa upptäcker att det är en död skogsmus. Tänk om jag hade satt foten på den. Då hade det ju krasat ganska bra!

På eftermiddagen gick Erik och jag på bio. Vi och några andra tappra själar gick och såg Wolverine redan 16.15 på eftermiddagen. Det var hur skönt som helst att det inte var så mycket folk för då kunde man bre ut sig hur man ville. Filmen var riktigt bra. Hugh Jackman är ju så obeskrivligt snygg igenom hela filmen att man är alldeles svettig efteråt. Nåt som fascinerade mig mer än Hugh Jackmans snygghet var att karln har obeskrivligt långa ben. Tänk på det om ni ser filmen.

Efter filmen blev vi lite spontana och gick och käkade på Helt Enkelt. Blev en fetaostfylld kycklingfilé för oss båda. erik såg dock lite skeptisk ut igenom i princip hela måltiden. När jag frågade om han tyckte att det var äckligt sa han: "Nej absolut inte, men beasåsen smakade lite konstigt." Problemet var ju bara att det inte var beasås utan chilimangocreme. När han fick detta förklarat blev det genast mycket godare och allt blev frid och fröjd. Innan hemfärd tog vi en promenad genom stan. Det var ju superskönt väder.

Idag står det ev bokning av synkontroll för oss båda. Vi har båda den senaste tiden blivit ännu mer blinda än vad vi normalt är. Sen får vi se om det blir en fisketur till kvällen.


RSS 2.0