Linda

Det här verkar ha gått och blivit en veckoblogg. Finner aldrig tiden att skriva varje dag. Nu chansar jag innan Lukas vaknar för frukost nr. 2.

Jobbade som sagt i lördags och det gick överförväntan bra. Kom inte in med mitt passerkort eller i datorerna men det är som det brukar när man har varit borta. Jobbade med superbra kollegor som (jag tror) hade överseende med min förvirring. Det var lite nya rutiner att hålla reda på. Blev avlöst på eftermiddagen av vår alldeles egna förlossningsbarnmorska Erika. Det var ett riktigt kärt återseende. Vi pratade bl.a. pilatesbollar och benkramp :D Erik blev alldeles eld och lågor när jag berättade att jag träffat henne. "Du hälsade och tackade väl? Utan henne hade jag nog inte riktigt velat vara med på den där förlossningen! Hon får gärna vara med om det blir några fler barn."
Blev även påmind att det inte alltid är rosenskimrande och mysigt att jobba på BB. Hoppas att min kollega Ann har hämtat sig någorlunda, har tänkt på henne hela helgen. Kram till dig gumman om du läser det här!!!

Lördagen avslutades hemma hos svärföräldrarna eftersom både svärfar och Sara hade fyllt år. Grattis till dem och tack för tårtan!

Lukas och jag fortsätter att snörvla och snora ikapp. För egen del svävar mina egendiagnoser mellan bihåleinflammation och pollenallergi eller taskig blandning av de båda. För Lukas del tycker jag bara att det är läskigt när han hostar och rosslar som han gör. Trots detta är han en superhjälte som är sitt vanliga glada, högljudda jag när han är vaken. I lördagskväll fick han hoppa i sin älskade hoppgunga ett tag men kräktes upp massor av slem. Erik och jag blev lite hönsiga men Lukas fortsatte att hoppa med stor frenesi och ett enormt leende på läpparna ;)

I veckan som gick gjorde även jag och Sofie ett försök att gå på Barnvagnsbio men det visade sig vara inställt när vi kom dit så det blev en mysig fika på stan istället. Lukas fick smaka majsbågar av lilla Ella vilket visade sig vara en hit, han klämde i sig tre stycken i ett nafs så det var bara att gå och köpa egna till honom innan vi åkte hem. Majsbågar/-krokar i all ära men de är ett helvete att få bort från barnens händer när de har ätit färdigt. De fastnar i ALLT!

Det var väl det som hade hänt under veckan som var. Den här veckan ska jag försöka få tummen ur och deklarera och ringa min kära Emma i Sollefteå som jag inte pratat med på alldeles för lång tid nu. Jag ska även försöka lägga upp lite bilder från fjällen. Som ett brev å posten vaknade Lukas precis nu!

Imorrn ska jag jobba för första gången på nästan exakt 8 månader. Hur var det man gjorde? Vad har jag för login? Har jag nåt överhuvudtaget? Det blir en spännande morgondag. Tur att jag jobbar med syster Ann som är lugnet själv.
Hoppas snuvan blir snäppet bättre bara, annars får jag se till att hålla mig långt i från de små. Jag kommer att få en chock när jag ser en nyföding igen, kommer att tycka att min smala kille på 7,5 kilo är en jätte när jag kommer hem.

Vi har som bekant varit i fjällen under veckan som gick. Min vecka var väl varken bra eller dålig. Första halvan (URSÄKTA INFORMATIONSFLÖDET NU!) var jag dålig i magen och kunde inte ta mig längre bort från stugan än att jag hade en toalett på en armlängds avstånd. När detta, med hjälp av diverse medikamenter, la sig tog jag mig upp på fjället en dag för att enbart upptäcka att det som kittlat i min hals i nån dag tydligen skulle bryta ut i tidernas hosta och förkylning så resten av veckan var jag en förkyld själ som helst hade velat ligga kvar i sängen med täcket över huvudet. Lukas var så klart oxå med på en liten fjällttur och fann sig i att bli nedpackad i en pulka. Frustrationen i mig var stor med tanke på att vi hade skidspåret ända in på husknuten. Jag är ingen "gå på tur"-människa utan ska jag åka längd ska det vara i ett skidspår som går runt-runt.
En dag var jag och Lukas med till skidbacken när pappa Erik och övriga åkte utför och i lördags gjorde vi en liten familjeutflykt till det avlånga landet i väst när vi åkte till Röros i Norge. En oerhört fin och gullig liten stad som är klart värd ett besök om man har "vägarna förbi".

Om Lukas själv får beskriva veckan har han nog haft det ganska bra. Om jag får beskriva hans vecka har den varit mindre bra. Vi började med att åka förra söndagen då det blev omställning till sommartid vilket då ledde till att han somnar och vaknar senare. Dessutom har han under veckan tvingats sova i samma rum som oss vilket inte nån av oss har nån vidare erfarenhet av så han har vaknat av att Erik och jag låter och vi har vaknat av alla hans små "egenheter" nattetid. Som kronan på verket har han börjat äta på nätterna. INTE KUL! Hade vi varit hemma utan andra att ta nån större hänsyn till hade vi kanske tagit striden och försökt att få honom att somna om men jag vill inte störa alltför mycket så därför har vi gett honom en flaska på natten och så har han somnat om. Vi verkar dessutom ha lyckats riktigt bra med detta. Sista kvällen sa Erik´s morbror: "Jag har verkligen legat och lyssnat men det är verkligen så att han inte låter så mycket!"
Så nu när vi är på hemmaplan börjar Operation Sömnkatastrof för att rätta till alla konstigheter som har uppstått under veckan.
I övrigt har veckan med Lukas gått bara bra. Han har blivit mer intresserad av att hålla sin egen flaska (han har varit väldigt lat på den fronten tidigare), han säger mammammam när han blir sur och bapbapbap när han vill göra nåt roligt. Vet inte hur man ska tolka det ;)

Bilder kommer förmodligen sen. Nu blir det frukost nr. 3 för Lukas (flaska kl. 6, flaska kl.7 och gröt nu)