Linda

Tänkte ta mig an två tunga ämnen som debatteras ganska flitigt bland föräldrar och då främst mammor ;)

Det första är kejsarsnitt! Sara länkade till den HÄR krönikan av Josefine Sundström. Min personliga åsikt gällande kejsarsnitt är att det är jättebra att det finns men att jag skulle, över min döda kropp, aldrig utsätta mig frivilligt för nåt dylikt. Skulle det vara fara för mitt eller bebisens liv är det annan sak. Men frivilligt är det ett stort nej tack från min sida. Kejsarsnitt är en stor bukoperation med alla risker som det innebär. I jobbet har jag alldeles för många gånger fått se när det inte blir så bra. Samtidigt ska man inte sticka under stol med att det är ett superbra sätt att rädda både mammor och barn om det skulle behövas eller att hjälpa mamman om hon av en eller annan anledning inte kan föda barn vaginalt. Det är ganska häftigt när man har hand om föräldrar på BB som ska få barn via planerat kejsarsnitt när man i lugn och ro traskar till operation med dem på morgonen och vet att de är föräldrar till ett alldeles nytt barn om mindre än en timme.
Ni som funderar på kejsarsnitt bara för att det "verkar smidigt" att föda barn så bör tänka om. I Sverige, vill jag iallafall tro, utreds kvinnan innan man beviljar ett kejsarsnitt för att "sålla bort" de som gör det för smidighetens skull. Du ska ha ganska starka fysiska eller psykiska skäl för att få igenom ett snitt. Och så smidigt vet jag inte om jag tycker att det verkar vara med ett stort ärr på magen som stramar och gör ont, och man blöder minst lika mycket från underlivet som nån som har fött vaginalt (det finns de som tror att man slipper den biten om man snittas).
Nog om det, det är bra för dom som behöver det men jag säger nej tack! Och man är lika mycket föräldrar oavsett hur ert barn har kommit till er, genom magen, genom puppan eller via en flygresa till ett annat land!

Det andra lilla ämnet jag tänkte ta upp är DAGIS! För det är precis ett sånt som Lukas kommer att gå på. Debatten som förs av vissa förskolelärare att man inte får säga dagis utan måste säga förskola är den mest skrattretande jag har hört på väldigt många år. Lärarna vill att man ska använda ordet förskolelärare istället för dagisfröken för att det på nåt jäkla sätt ska visa att de är högskoleutbildade. Tillåt mig lägga mig ner och garva dubbelvikt. Det är precis som att skulle låta bli att lyssna om nån kallar mig Syster istället för Sjuksköterska på jobbet. Jag kan inte se det kränkande i att säga dagis istället för förskola. Alla fattar ju ändå vad man pratar om. Huvudsaken är väl att kompetensen finns där och jag tycker inte direkt att det ger en positiv syn på deras högskoleexamen och förvärvade kunskap genom att gräva ner sig i nåt dylikt att tjafsa om.
Och där sätter vi punkt för det. I september (förhoppningsvis) kommer Lukas att sätta på sina bästa lekkläder, en alldeles ny ryggsäck och bege sig mot sitt DAGIS!!!

Har gått med i Buzzador.com som är en sida där man kan anmäla sig och få testa olika kampanjer. Just nu får jag testa att annonsera gratis på Loppi.se som är en sida där man sälja eller auktionera ut sina gamla barnprylar. Jag passade på att lägga ut vår skötväska som vi inte använder längre.

Den hittar ni här!!!

Om ni är sugen på att gå med i Buzzador får ni gärna ange mig som rekryterare. Det är bara att ange mitt användarnamn vickan31 när ni anmäler er.

Jag har inte lust till nåt. Det känns som att dagarna är fyllda av inget annat än mata, sova och byta blöja. Jag tar mig inte för nånting. Och dessutom är jag tjock! Har massvis med grejer som jag skulle kunna skriva om men det blir aldrig av. Är jag deprimerad? Det känns så iallafall. Tycker att allt är tråkigt och jag är bara trött hela tiden.

En ljuspunkt iallafall. Var och klippte mig i förrgår hos fröken Sofie. Är hur nöjd som helst och det fick mig på lite bättre humör :D