I väntans tider
Händer inte mycket här just nu. Igår och idag har jag fyllt dagarna med shopping och tupplurar :D
Bebbis har gjort ngra tappra försök att påbörjat sin resa utåt men avbrutit precis när jag har börjat fundera om det är på allvar. Men man ska väl inte vara alltför hård mot den lilla stackaren. Övning ger färdighet.
I övrigt trodde jag att det skulle börja lugna ner sig i magen nu när bebisen borde ha det ganska trångt...men icke. Min barnmorska trodde jag drev med henne när jag sa att det var livligare än vanligt i magen vid senaste besöket. Dvs fram tills hon beordrade ner mig på britsen och skulle mäta magen och den var överallt och ingenstans på en och samma gång. Så länge vederbörande har huvudet nedåt är jag dock nöjd.
Planerat datum är på tisdag (14/9) så det slår mig flera ggr om dagen att det nog blir en Bebbis snart. Och ja...tro mig, jag vet att man oftast går över tiden som förstföderska. Jag vet inte hur många som berättar för mig hur många dagar de har gått över och med mitt yrkesval i bakhuvudet kunde jag inte bry mig mindre. Jag är fullt påläst om vad som är normal födelsetid. Roligast var ändå en människa som skulle berätta för mig om hennes dotters två graviditeter (hon hade ingen aning om att jag nästan är färdig barnmorska). Hon började med den första då hon enl uppgift skulle ha gått 21 (!!!) dagar över tiden. Är man inte inne i typ v.44 då? Finns inte en chans i världen att ett svenskt sjuhus skulle släppa iväg en mamma så långt. Men jag höll god min, såg lite chockad ut och lyckades klämma fram ett OJ! Den andra graviditeten fick dottern sitt barn för tidigt, hon hade fått barn två veckor (!!!) innan planerat datum. Vilket är fullt normalt om man hade varit inte ens mycket påläst.
Det är så roligt när folk ska försöka bräcka varandra i sina förlossningsberättelser. Ibland har man hamnat i en grupp kvinnor där alla gladeligen ska berätta om sin "hemska" förlossningar, utan att veta vad jag sysslar med på dagarna.
Det vanligaste brukar vara att de ska berätta om sina underlivsbristningar. De drar i med att: "Jag brast jättemycket, de sydde tio stygn". Det är då jag biter mig i tungan och tyst tänker: "Men lilla vän återkom när du har haft en bristning som är så svår att det inte går att urskilja vilken del som hör ihop med vilken eller att du har brustit så in i helvete att du får gå med stomipåse i ett halvår". Först då kan jag börja tycka synd om folk.
Sen har vi det här med längden på förlossningen som alla lägger på nån timme på. Oftast har de här människorna börjat räkna från första lilla nypet i magen och då är det inte så konstigt att det blir en lång förlossning. En förlossning är inte i aktivt skede förrän du är öppen ca 4-5 cm och har regelbundna värkar som kommer 3-4 st/10 min. Att börja räkna från första känningen gör bara att du blir trött i slutänden.
Sen finns det självklart förlossningar som drar ut på tiden men då får man ju hoppas att det finns en driftig barnmorska eller läkare i kulisserna som har en plan B.
När jag iallafall är igång kan jag passa på att ta upp vilka experter på barnafödande vi kvinnor blir efter att fött mer än ett barn. Jag har under sommaren träffat kaxiga kvinnor som har fått sitt (oftast) andra eller tredje barn. De tror innan förlossningen att de kan allt bara för att de varit med förr och kan sen på BB vara helt chockade för att amningen inte funkar eller för att förlossningen var helt annorlunda. Det är i min värld inte alls så konstigt att amningen strular med det nya barnet, det är ju en helt ny individ. Bara för att mamman varit med förr har ju inte barnet varit det. Och att förlossningen blev annorlunda är ju inte heller så konstigt. Även här är det ju en helt annan individ som ska ut. Och bara för att det gick på ett speciellt sätt den ena gången finns det ju fortfarande hundratals saker som kan vara annorlunda den här gången, utan att nåt behöver vara fel för det.
Jag brukar tyst för mig själv tänka: "Inte fasiken känner man sig som en expert på benbrott bara för att man brutit ett ben i kroppen två eller flera ggr". Och då finns det färre sätt att laga ett brutet ben på än vad det finns sätt att förlösa ett barn.
Oj nu blev det här ett riktigt långt inlägg och det blev ingen bebis under tiden. Men nu har ni nånting att roa er med tills nästa gång.
Bebbis har gjort ngra tappra försök att påbörjat sin resa utåt men avbrutit precis när jag har börjat fundera om det är på allvar. Men man ska väl inte vara alltför hård mot den lilla stackaren. Övning ger färdighet.
I övrigt trodde jag att det skulle börja lugna ner sig i magen nu när bebisen borde ha det ganska trångt...men icke. Min barnmorska trodde jag drev med henne när jag sa att det var livligare än vanligt i magen vid senaste besöket. Dvs fram tills hon beordrade ner mig på britsen och skulle mäta magen och den var överallt och ingenstans på en och samma gång. Så länge vederbörande har huvudet nedåt är jag dock nöjd.
Planerat datum är på tisdag (14/9) så det slår mig flera ggr om dagen att det nog blir en Bebbis snart. Och ja...tro mig, jag vet att man oftast går över tiden som förstföderska. Jag vet inte hur många som berättar för mig hur många dagar de har gått över och med mitt yrkesval i bakhuvudet kunde jag inte bry mig mindre. Jag är fullt påläst om vad som är normal födelsetid. Roligast var ändå en människa som skulle berätta för mig om hennes dotters två graviditeter (hon hade ingen aning om att jag nästan är färdig barnmorska). Hon började med den första då hon enl uppgift skulle ha gått 21 (!!!) dagar över tiden. Är man inte inne i typ v.44 då? Finns inte en chans i världen att ett svenskt sjuhus skulle släppa iväg en mamma så långt. Men jag höll god min, såg lite chockad ut och lyckades klämma fram ett OJ! Den andra graviditeten fick dottern sitt barn för tidigt, hon hade fått barn två veckor (!!!) innan planerat datum. Vilket är fullt normalt om man hade varit inte ens mycket påläst.
Det är så roligt när folk ska försöka bräcka varandra i sina förlossningsberättelser. Ibland har man hamnat i en grupp kvinnor där alla gladeligen ska berätta om sin "hemska" förlossningar, utan att veta vad jag sysslar med på dagarna.
Det vanligaste brukar vara att de ska berätta om sina underlivsbristningar. De drar i med att: "Jag brast jättemycket, de sydde tio stygn". Det är då jag biter mig i tungan och tyst tänker: "Men lilla vän återkom när du har haft en bristning som är så svår att det inte går att urskilja vilken del som hör ihop med vilken eller att du har brustit så in i helvete att du får gå med stomipåse i ett halvår". Först då kan jag börja tycka synd om folk.
Sen har vi det här med längden på förlossningen som alla lägger på nån timme på. Oftast har de här människorna börjat räkna från första lilla nypet i magen och då är det inte så konstigt att det blir en lång förlossning. En förlossning är inte i aktivt skede förrän du är öppen ca 4-5 cm och har regelbundna värkar som kommer 3-4 st/10 min. Att börja räkna från första känningen gör bara att du blir trött i slutänden.
Sen finns det självklart förlossningar som drar ut på tiden men då får man ju hoppas att det finns en driftig barnmorska eller läkare i kulisserna som har en plan B.
När jag iallafall är igång kan jag passa på att ta upp vilka experter på barnafödande vi kvinnor blir efter att fött mer än ett barn. Jag har under sommaren träffat kaxiga kvinnor som har fått sitt (oftast) andra eller tredje barn. De tror innan förlossningen att de kan allt bara för att de varit med förr och kan sen på BB vara helt chockade för att amningen inte funkar eller för att förlossningen var helt annorlunda. Det är i min värld inte alls så konstigt att amningen strular med det nya barnet, det är ju en helt ny individ. Bara för att mamman varit med förr har ju inte barnet varit det. Och att förlossningen blev annorlunda är ju inte heller så konstigt. Även här är det ju en helt annan individ som ska ut. Och bara för att det gick på ett speciellt sätt den ena gången finns det ju fortfarande hundratals saker som kan vara annorlunda den här gången, utan att nåt behöver vara fel för det.
Jag brukar tyst för mig själv tänka: "Inte fasiken känner man sig som en expert på benbrott bara för att man brutit ett ben i kroppen två eller flera ggr". Och då finns det färre sätt att laga ett brutet ben på än vad det finns sätt att förlösa ett barn.
Oj nu blev det här ett riktigt långt inlägg och det blev ingen bebis under tiden. Men nu har ni nånting att roa er med tills nästa gång.
Kommentarer
Postat av: ida
HA HA HA!
Jag skulle ALDRIG lunna tänka för mig själv de där gångerna! det gör du galet bra måste jag säga:-P
har också hört folk som går över 20 dagar å funderar då på hur de räknar men jag misstänker då att de räknar från sitt sista mensdatum medan sjukvården räknar efter ul.
Jag vet ju att jag gick plus en vecka på Emilia medan ul säger att att jag fick några dagar tidigt. Det bästa var när den äldsta barnsköterskan(typ pension för 10 år sen) säger men herrejösses jänta, hur länge gick du över, när hon träffade Emilia. Inget enligt ul men...sa jag...hon tittar på mig å fnyser UL, mamman har alltid rätt:-P höhöhööö
JAG gillade tanten!!
men de kommer när de är är klara å när de tycker att det passar. skönt att höra att det är nån känning på g iaf.
jag hoppas att du delar med dig av dina erfarenheter sen även om du inte verkar gilla förlossningsberättelser så vore det underbart intressant att få höra av nån som är så medveten om den "andra sidan"
Trackback
