Linda

Världens sötaste kille firar en vecka idag!
Sakta men säkert börjar vi etablera en vardag. Dock har jag förärats med världens långsammaste son när det gäller att äta. Han tar gärna x antal timmar/tillfälle på sig och funderar rejält på saken innan han bestämmer sig för att det får vara nog.

Lovar att updatera med bilder och förlossningsberättelse när jag har tid. Har ju som sagt var gått och blivit mjölkbonde vilket inte är förenat med långa stunder vid datorn.
Jag kan ge er en liten förlossningsteaser tills vidare:

* Pinvärkar i tre dygn
* Långdragen förlossning
* En alldeles gudomlig EDA. Tack Dr Granath!

Nu ska jag tanka i sonen lite mat så han håller sig beskedlig under första BVC-besöket.

Världens sötaste bebis är äntligen här! Kom hem från BB idag, återkommer med mer info. Tillsvidare; klicka här!

Min vana trogen när jag står inför nåt som kräver att man mår ganska bra i kroppen lyckas jag dra på mig en nackspärr. När jag får nackspärr är det inte så ofta jag får det i nacken utan mellan skulderbladen så hela jag ser stelopererad ut. Än så länge har inte bebisen visat att den vill komma ut men det lär ju garanterat dra igång nu när den har en mamma som knappt kan röra sig.
Jag låg som en hjälplös blåval i sängen imorse och ropade på Erik som fick springa och värma vetekudden så jag kunde somna om lite. Vet inte om det hjälpte så mycket mot smärtan och stelheten men jag fick sova iallafall. Nu är det halsduk på som gäller, även inomhus.
För att ta tillfället i akt att klaga lite till har jag börjat få känningar av lite foglossning. Jämför man med er stackare som drabbats av det tidigare i graviditeten är nog min smärta bara en fis i rymden. Två saker tackar jag gudarna för att jag har sluppit under graviditeten och det är illamående och foglossning.

Tänker nu dela med mig av en av de mindre pikanta kroppsförändringarna som drabbat mig under graviditeten: ökad kroppsbehåring!

Det är egentligen inte värre än att det går att hålla under kontroll med ett fast tag kring en hyvel eller en flink Sofie med en sax. Förutom på ett ställe...i ansiktet. Jag har fått polisonger med tunt, ljust hår på sidan av ansiktet, speciellt på höger sida. Som tur är så är det riktigt fjunigt och ljust så det är inget som väcker uppsyn på flera meters avstånd men kommer man nära går det inte att missa. Jag ser ut som tjejversionen av Wolverine, med en jättemage istället för ett sexpack. Hoppas verkligen att det är något som kommer att försvinna efter graviditeten annars lär jag göra nåt åt det.
I övrigt ser jag inte fram emot att börja tappa håret igen efter graviditeten. Jag tappar enorma mängder i vanliga fall och får stundtals kala fläckar på huvudet men har sluppit det nu. Förut fyllde jag en hårborste på borstning men nu går det flera veckor innan jag måste tömma den. Och dessutom blir dammråttorna mycket mindre nu.

Apropå graviditeten...inget nytt. Bebisen är där den är och verkar inte förstå att det är fulltid imorrn. Ska till barnmorskan imorrn så vi får se om hon har nåt knep att ta till.

Händer inte mycket här just nu. Igår och idag har jag fyllt dagarna med shopping och tupplurar :D

Bebbis har gjort ngra tappra försök att påbörjat sin resa utåt men avbrutit precis när jag har börjat fundera om det är på allvar. Men man ska väl inte vara alltför hård mot den lilla stackaren. Övning ger färdighet.
I övrigt trodde jag att det skulle börja lugna ner sig i magen nu när bebisen borde ha det ganska trångt...men icke. Min barnmorska trodde jag drev med henne när jag sa att det var livligare än vanligt i magen vid senaste besöket. Dvs fram tills hon beordrade ner mig på britsen och skulle mäta magen och den var överallt och ingenstans på en och samma gång. Så länge vederbörande har huvudet nedåt är jag dock nöjd.

Planerat datum är på tisdag (14/9) så det slår mig flera ggr om dagen att det nog blir en Bebbis snart. Och ja...tro mig, jag vet att man oftast går över tiden som förstföderska. Jag vet inte hur många som berättar för mig hur många dagar de har gått över och med mitt yrkesval i bakhuvudet kunde jag inte bry mig mindre. Jag är fullt påläst om vad som är normal födelsetid. Roligast var ändå en människa som skulle berätta för mig om hennes dotters två graviditeter (hon hade ingen aning om att jag nästan är färdig barnmorska). Hon började med den första då hon enl uppgift skulle ha gått 21 (!!!) dagar över tiden. Är man inte inne i typ v.44 då? Finns inte en chans i världen att ett svenskt sjuhus skulle släppa iväg en mamma så långt. Men jag höll god min, såg lite chockad ut och lyckades klämma fram ett OJ! Den andra graviditeten fick dottern sitt barn för tidigt, hon hade fått barn två veckor (!!!) innan planerat datum. Vilket är fullt normalt om man hade varit inte ens mycket påläst.

Det är så roligt när folk ska försöka bräcka varandra i sina förlossningsberättelser. Ibland har man hamnat i en grupp kvinnor där alla gladeligen ska berätta om sin "hemska" förlossningar, utan att veta vad jag sysslar med på dagarna.
Det vanligaste brukar vara att de ska berätta om sina underlivsbristningar. De drar i med att: "Jag brast jättemycket, de sydde tio stygn". Det är då jag biter mig i tungan och tyst tänker: "Men lilla vän återkom när du har haft en bristning som är så svår att det inte går att urskilja vilken del som hör ihop med vilken eller att du har brustit så in i helvete att du får gå med stomipåse i ett halvår". Först då kan jag börja tycka synd om folk.

Sen har vi det här med längden på förlossningen som alla lägger på nån timme på. Oftast har de här människorna börjat räkna från första lilla nypet i magen och då är det inte så konstigt att det blir en lång förlossning. En förlossning är inte i aktivt skede förrän du är öppen ca 4-5 cm och har regelbundna värkar som kommer 3-4 st/10 min. Att börja räkna från första känningen gör bara att du blir trött i slutänden.
Sen finns det självklart förlossningar som drar ut på tiden men då får man ju hoppas att det finns en driftig barnmorska eller läkare i kulisserna som har en plan B.

När jag iallafall är igång kan jag passa på att ta upp vilka experter på barnafödande vi kvinnor blir efter att fött mer än ett barn. Jag har under sommaren träffat kaxiga kvinnor som har fått sitt (oftast) andra eller tredje barn. De tror innan förlossningen att de kan allt bara för att de varit med förr och kan sen på BB vara helt chockade för att amningen inte funkar eller för att förlossningen var helt annorlunda. Det är i min värld inte alls så konstigt att amningen strular med det nya barnet, det är ju en helt ny individ. Bara för att mamman varit med förr har ju inte barnet varit det. Och att förlossningen blev annorlunda är ju inte heller så konstigt. Även här är det ju en helt annan individ som ska ut. Och bara för att det gick på ett speciellt sätt den ena gången finns det ju fortfarande hundratals saker som kan vara annorlunda den här gången, utan att nåt behöver vara fel för det.
Jag brukar tyst för mig själv tänka: "Inte fasiken känner man sig som en expert på benbrott bara för att man brutit ett ben i kroppen två eller flera ggr". Och då finns det färre sätt att laga ett brutet ben på än vad det finns sätt att förlösa ett barn.

Oj nu blev det här ett riktigt långt inlägg och det blev ingen bebis under tiden. Men nu har ni nånting att roa er med tills nästa gång.

... har drabbat mig. Och nu menar jag inte att jag ligger i förlossningsvärkar och vrider mig av och an. (Om det ändå vore så väl) Nej, jag har drabbats av bristningar på magen. Skitmycket dessutom (i mina ögon iallafall). Klarade mig i nästan 40 veckor, varför nu? Har varit nitisk med att smörja in den där stackars magen, men icke. Har inte mått dåligt över nått tidigare i graviditeten men nu mår jag piss. Beach 2011 kommer att tillbringas i burka för min del.

Och kom nu inte med nåt vänster-flummigt dravel om att jag ska bära mina bristningar med stolthet och att jag blir en riktig tigermamma. Hur coola och fina jag än tycker att tigrar är så är bristningar något av det osmakligaste jag vet. Vem fan är attraktiv när man ser ut som att man glömt att hänga av sig dragspelet. Ska sätta mig in i hur man snabbast möjligt bleker dem så att de syns mindre. Är det bra eller dåligt att sola på dem?

Idag har jag utövat en av mina mänskliga rättigheter och sagt mitt i valet. Jag poströstade på sjukhuset. Jag kände att jag satt mig in tillräckligt i frågan i år för att med gott samvete kunna säga mitt. Annars tycker jag att det är bättre att låta bli. Tänker inte berätta vad jag röstade på men jag kan säga så mycket som att Lars Ohly (v) behöver inte förvänta sig min röst i år heller. Han kan ta sin jävla bröstpump och stoppa upp nånstans ;) Och där slutade spänningen för idag.

Det ser inte ut att bli bebis idag heller. Den bökar runt där inne och verkar inte alls störas av att det nu borde vara ganska trångt vid det här laget. Jag tror att den tycker det är lite mysigt. Kommer att sakna de där gosiga buffarna när bebisen är ute även om det goset väger upp allt.
Min söta sambo börjar bli lite nervös nu och vankar runt här hemma som en nervös katt. Vid minsta lilla ljud från mig slänger han ett halvt skräckslaget öga på mig och undrar om jag mår bra.

Idag är det tydligen jag som har kökstjänst så jag ska pallra mig upp ur soffan och börja med att tömma diskmaskinen. Note to self: Fyll på glansmedel i maskinen!

Fick nåt ryck här efter lunch och snodde ihop en äppelsmulpaj. Gott som f*n blev det. Erik bjöd in sin farmor som var nyfiken på bebisrummet så vi behagade henne med lite kaffe och paj. Bebisen verkar oxå tycka om äppelpaj för det blev en hisklig fart därinne nu.

I övrigt händer det inte alltför upplyftande saker på dagarna. Mellan alla tupplurar försöker jag klämma in lite uppsatsplugg men det är inte helt lätt. Skulle ha varit i Umeå den här veckan om jag hade fortsatt plugga och jag måste erkänna att jag saknar det. Umeå är en riktigt trevlig stad, synd bara att det är en bit dit.

Nu stack Erik iväg på en cykeltur á ca 5mil så jag ska försöka plugga lite under tiden.