Linda

Min vana trogen när jag står inför nåt som kräver att man mår ganska bra i kroppen lyckas jag dra på mig en nackspärr. När jag får nackspärr är det inte så ofta jag får det i nacken utan mellan skulderbladen så hela jag ser stelopererad ut. Än så länge har inte bebisen visat att den vill komma ut men det lär ju garanterat dra igång nu när den har en mamma som knappt kan röra sig.
Jag låg som en hjälplös blåval i sängen imorse och ropade på Erik som fick springa och värma vetekudden så jag kunde somna om lite. Vet inte om det hjälpte så mycket mot smärtan och stelheten men jag fick sova iallafall. Nu är det halsduk på som gäller, även inomhus.
För att ta tillfället i akt att klaga lite till har jag börjat få känningar av lite foglossning. Jämför man med er stackare som drabbats av det tidigare i graviditeten är nog min smärta bara en fis i rymden. Två saker tackar jag gudarna för att jag har sluppit under graviditeten och det är illamående och foglossning.