Fortsättningen

När Lukas väl var ute och allt var städat och fixat på rummet berättar Erica att vi ska få sova kvar på förlossningen eftersom mina söta kollegor på BB håller på och fixar ett enkelrum på BB åt oss. Det var bara så att det hade tagit sån jäkla tid för oss att andra hade smitit före, men de skulle kunna fixa ett under förmiddagen.
Det blev inte många timmars sömn innan vi blev väckta för att flyttas eftersom det höll på att fylla på sig på förlossningen och de behövde vårt rum. Vi kom till BB runt åtta på morgonen och fick dela sal under nån timme innan det fanns ett enkelrum. Jag och sonen träffade barnläkaren som blev mäkta förvånad att se mig där. "Jag trodde inte att det var dags nu, vart har du gömt magen under sommaren" funderade han. "I landstingspyjamasen" blev svaret. Sonen var ett "praktexemplar" i doktorns ögon.
Så här långt var allting bra, jag gick väl på nån överväxel och kände mig inte alltför trött. Vi fick vårt enkelrum och det tackar vi gudarna för i efterhand.
Tisdagen gick ut på att försöka få i sonen mat men han var inte ett dugg intresserad. Redan innan han föddes var jag tveksam till om jag ville amma eller inte, jag vet att det är bra för barnet men jag tycker att det är skitäckligt. När han inte ville äta såg jag min chans att slippa amma.
På nåt sätt tog vi oss igenom tisdagen. Vi var vaken i princip hela natten för att försöka behaga sonen som var jättehungrig, men ville inte äta. Dessutom hade jag förärats med en mjölkproduktion värdig en mindre republik, så mat fanns men han ville inte ha den. På onsdagmorgon kom räddningen i form av barnmorskan Anna som såg att jag höll på att klappa ihop. Hon löste det hela med att ge mig en amningsnapp så att sonen åtminstone tog tutten. Jag tyckte att det var fullkomligt vedervärdigt att amma men var glad att han fick i sig mat.
Vi blev kvar till torsdagen och fick till slut amningen att fungera så pass bra att Lukas åtminstone fick i sig lite mat.

Idag fyller världens sötaste son en månad och han är nu en stadig kille på 4,2 kg. Jag ammar fortfarande men tycker inte att det roligt eller mysigt på en fläck. Som det känns nu kommer jag inte att amma vårt ev nästa barn. Amningsnapparna har vi slutat med eftersom ha inte gick upp i vikt som han skulle och eftersom han inte tar tag om tutten på ett bra sätt är varje amning ren och skär smärta. Vi tar det dag för dag och så får vi se hur länge jag står ut.

Kommentarer
Postat av: Ida

väldigt tråkigt att höra att amningen inte går så vidare värst bra:-S förstår om du inte är sugen på att prova igen om du redan från början hade en frågande inställning till det hela. men du vet ju att nästa gång är det en annan bäbis som kanske är jätteduktig på att ta rätta taget osv.

jag hade också massor med mat åt mina barn, vilket gjorde att jag ammade längre än jag tänkt mig, det var ju liksom inte bara att stänga av produktionen:-P skulle du inte kunna pumpa å ge honom flaska då? tycker det verkar himla onödigt att du ska jobba på med nåt du inte trivs med när han dessutom inte får i sig så mycket som han verkar behöva. som du säkert förstår är jag en amningsförespråkare men verkligen inte i alla lägen. BVC säger inte alltid det man behöver höra och därför tar man inte alltid de rätta besluten för även om man tror att man skiter i vad de säger så färgar de ens beslut. även din insyn i bröstmjölkens fördelar gör att du tar ett beslut som kanske inte är det bästa. kör dig inte i väggen tillsammans med lukas utan spar på lite kämpaglöd till nästa bäbis=)

kramar till er!

2010-10-21 @ 12:50:01
Postat av: lovisa

Är allt bra?:)

2010-10-21 @ 13:04:49
URL: http://lavitadilovisa.blogg.se/
Postat av: N

Har hittat hit av en slump...



Men angående amningen tycker jag att du ska göra det som känns bäst för er! Jag kan tycka att finns det mjölk och amningen går bra så kan man väl köra på ett par månader. Jag helammade i 5 månader men gillar det inte speciellt mycket. Men hamnade i ett träsk av nervositet och intemåbra tankar där närsonen var 5 mån vilket gjorde att han vägrade ta bröstet. Och då kändes det trist att det tog slut så snabbt, nu ammar vi bara på mornarna men det är nog mest för mig...

Men det råder sån hysteri över amningen och många vill ge en dåligt samvete om man hopparöver den. Men mår du/ni bättre av att inte amma, hoppa då över det! Lillkillen kommer ändå få i sig bra mat och växa upp fint och må bra!



Gör det som passar ER!

2010-10-25 @ 07:55:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0