Linda

Lovade att jag skulle lägga ut lite bilder från festen igår så här kommer dem!

Kvällen började i Valbo hos syster Sofie. Närvarande var syster Riikka, syster Linda R och jag såklart. Efter ett tag ambulans-Linda (syster Linda Ö) och styrde upp det hela och tur var väl det för mellan nästsista och sista glaset hände nåt och brudarna började pole-dansa och ha sig. Mitt McD-hjärt bankade lite extra hårt när ambulans-Linda inmundigade sin alkoholfria dryck ur gammal Happy Meal-mugg. You go girl!

               
Syster Riikka                  Sofie, Riikka, Linda R   Ambulans-Linda

Bilfärden in till stan och Kajkanten sköttes av ambulans-Linda och tur var väl det med tanke på den status som nu rådde i gänget. Hennes nyförvärvade ambulanskunskaper märktes verkligen på körning. Hon körde som det vankades en prio-1:a runt hörnet. Det var ju tur att jag lekte siren på de mest utsatta delarna av resan.
Baksätet (där jag inte satt) blev slirigare och slirigare och jag började starkt fundera över hur kvällen skulle arta sig.



Denise den här är enbart till dig. Jag känner att en kommentar är överflödig:



Väl framme ramlade vi in alldeles lagom till maten serverades. Det bjöds på alla former av godsaker som gick ner utan problem. Nämnas bör att syster Martin hittade en bit prosciutto (stavas det så?) som säkerligen var två meter lång.

                       
Nästan hela klassen     Syster Martin, min           Linda & syster Hilda      Ja, vad säger man?
var där                              kollega i sommar

                       
Martin, Hilda,                   Syster Suzanne              Syster Anna F                 Gävles finest, vilka
Veronica & Jenny T                                                                                            godbitar

                         
Syster Sofia B                      Syster Ida, så fin                  Gävles finest del 2
& Suzanne

Även fast kvällen slutade tidigt för min del hade jag riktigt trevligt, kommer att sakna klassen nu när allt är över :(

Somnade på soffan och drömde världens bästa dröm om en av världens bästa människor. Precis när drömmen var som allra bäst ringer telefonen, jag flyger upp, svär lite, går fram till luren och ser ett nummer som jag vet tillhör en telefonförsäljare som med jämna mellanrum brukar ringa och terrorisera mig. Blev så förbannad, det var ju världens bästa dröm. Behöver jag nämna att jag inte svarade utan lät det ringa.

Jag är en av alla dom som inte har nån form av positiva känslor för telefonförsäljare. Jag förstår inte hur man kan köpa något av nån via telefon. Vill jag teckna en ny försäkring, köpa en brandsläckare eller införskaffa 50 kilo tvättmedel köper jag det antingen i en affär eller via nätet. Inte av nån övertrevlig glidare på telefon som är tvungen att bläddra si och så många sidor i sitt manus beroende på mitt svar. Brandsläckaren skulle jag nog kunna få gratis av pappa som är brandman.

Och bespar er alla agressioner och tankar om att jag borde anmäla mig till NIX-registret. Är anmäld men det fungerar bara ibland och dessutom får vissa företag ringa till en i och med att man t.ex. tecknar en tidningsprenumeration eller har ett mobilabonnemang. Jag vet inte hur många gånger Tele2 har ringt mig och tycker att jag ska teckna fast abonnemang hos dem. Senast sa jag att jag var ekonomiskt oberoende och att mellanskillnaden mellan mitt nuvarande abonnemang och deras inte berör mig pga min stora plånbok. Snubben som ringde blev så paff att han, efter att ha hållit på och tjatat i typ tio minuter och jag försökt förklara att jag inte var intresserad, konstaterade att jag nog inte var intresserad men att jag kunde ringa dem om jag ändrar mig.

Försökte somna om efter att telefonen hade ringt och återgå till drömmen men det vet ju alla att det är omöjligt. Förbannade losers, skaffa er ett riktigt jobb! Eller är ni hindrade av er totala avsaknad av sociala spärrar att ni bara är lämpade som telefonförsäljare?

Var in på McD Valbo idag. Förmodligen sista gången bakom kulisserna. Fick träffa alla darlings. Frida och Frida, the Crizz, den där Darth och så världens sötaste Lena. Fick och gav kärlek till alla, det var helt underbart. Saknar er grymt mycket. Har inte saknat jobbet så mycket, även om det skulle ha varit kul att komma in o jobba en sista gång. Kände när jag var in idag att jag verkligen slutade i rätt tid, mycket som händer där ute som jag är glad att jag slipper vara med om.

Men faaaaan vad jag saknar er, var lite sentimental när jag åkte därifrån. Vi lär försöka styra upp nåt i sommar. Annars får ni väl komma på studiebesök på sjukhuset, the Crizz kan visa vägen. Jag jobbar på våningen under hans mamma.


PUSS på er allihopa :D

Klockan är inte ens tolv och jag är redan hemma (från examensfesten). Detta betyder inte att kvällen varit tråkig, snarare tvärtom. Däremot blir jag jordens tröttaste när jag festar. Skulle kunna somna stående. Längre inlägg med bilder kommer imorrn.

Tack Linda (inte jag) för skjutsen, det var guld värt!

Lost for words! Älskar när högavlönade lagsportare gör bort sig. För er som ej är alltför insatta i sportens ädla värld så kan jag meddela att smurfen i bakgrunden är Christian "Chippen" Wilhelmsson, fotbollsspelare.

Klicka här för att se klippet! Enjoy!

Imorrn är det dags för avslutningsfest för sjuksköterskestudenterna i klass HK-05. Misströstar lite för att fröken Skogh inte ska närvara, dock kommer jag att sällskapa med Miss Finland. Innan festligheterna drar igång vankas det fördrink(ar) hos Miss Finland. Vi får se om vi väljer att vara inomhus hos henne eller på badstranden vid Gävle Strand. Med hänsyn till gravida syster Zandra får vi försöka att inte bli alltför odrägliga.

Kom på att det här är första gången jag ska festa efter att jag flytta ut ur stan. Hur tar man sig hem? Cykel är uteslutet, dels för att jag ska ha en massa grejer (läs alkohol) med mig på ditfärden och dels för att jag inte är känd för att vara vidare stadig efter en utekväll. Buss e ju aldrig nån höjdare, jag är ju en miffomagnet som alltid brukar få nån skumming bredvid mig som ska ha nån form av förtroligt samtal. Taxi är jag helt enkelt för snål för. Sambon kommer troligen inte vilja komma och hämta mig. Syrran jobbar. Att gå är ju en lösning men precis som på bussen brukar jag alltid lyckas dra till mig en massa skumma individer. Jaja, det löser sig.

Nån som ska ut imorrn? Då kanske vi träffas i dimman efter min examensfest, om jag inte gett upp och är på väg hem (på nåt sätt).

Är nyfiken på hur McD-festen var igår, bilder TACK!

Klockan ringer om ca 6 ½ timme så jag borde kanske gå och knyta mig. Fan vad jag hatar att gå upp tidigt på morgonen. Behöver typ en timme på mig innan jag ens funderar på att ta mig upp. Jag älskar verkligen att sova, men nu är det tydligen inte meningen. Skulle säkert somna direkt om jag gick och la mig och läste lite men jag misstänker att helvetet brakar loss om jag går in i sovrummet och drar igång lampan. Då stör jag sambons skönhetssömn och det är inget man gör ostraffat. Nåja...jag tror jag tänker utmana ödet ändå ;)

Apropå nåt annat. Ni som läser det här och fortfarande jobbar kvar på McD Valbo (det har ju varit lite manfall på senaste tiden)...på lördag kommer jag nog ut och visar min fagra nuna. Om jag inte är alltför bakis vill säga. Har examensfest på fredag och jag och Miss Suomi håller på och peppar varandra på dagarna. Antingen blir vi askalas eller så somnar vi i ett hörn nånstans. För er som känner er träffade kan jag meddela att vi kommer att hålla till på Restaurang Kajkanten, ett välkänt ställe som väcker minnen.

Tjipp folket!

Träffade min McD-kollega Lady Di idag på ICA Kvantum i Sätra. Det var en väldigt trevlig upplevelse. Har saknat henne, trevligare får man leta efter.

Apropå ingenting sådär!

Fick ett SMS från Darth tidigare idag som berättade att Fragglarna ska bli musikalfilm. Jag blev helt lyrisk! Älskade Fragglarna när jag var liten. För er som tillhör Pokémon-generationen kan jag berätta att Fragglarna var ett högklassigt barnprogram på 80-talet. För er som är nyfikna hänvisar jag till YouTube och sökordet Fragglarna.

Vi tar det från början....
Sitter och kollar på Hockey-VM, Sverige-Ryssland. Ryssar är väl inte direkt kända för att spela fair-play så matcher mot dom brukar kunna bli ganska heta. Så även denna gång. Då får den svenske spelaren Douglas Murray (ja, han är svensk) nåt jäkla frispel och bestämmer sig för att nita en icke-puckförande spelare. Det är dumt, riktigt dumt. Speciellt när karln laddar för kung och fosterland. Detta följs av en svensk-rysk ormgrop och tjopptjopp så har Sverige bara fyra backar kvar i matchen eftersom Murray och Strålman drar på sig matchstraff.
Känns dock tryggt att se Valboiten och lagkaptenen Niklas Bäckström som försöker bringa nån form av lugn i situationen. Nämnde jag att han handlat hamburgare av mig? Stort!
Åter till den där Douglas Murray. Hade aldrig hört talas om karln innan VM men han har tydligen spelat ganska bra i NHL. Efter att ha sett några TV-intervjuer med honom måste jag bara säga att han stämmer på pricken in på fördomen om hur idrottsmän kan vara. Stor, inte allt för vacker och tvärblåst. Verkar vara en sån där som inte kommit långt pga sin puckskicklighet utan snarare pga sin näst intill totala avsaknad av intellekt. Han verkar i mina ögon lida av nån form bokstavskombination och enbart lämpad för nån fysisk idrott.

Kan i förbifarten nämna att Lundqvist sköter sig riktigt bra i det svenska målet, 1-0 till Sverige.

Kom på en liten sak som jag kunde blogga om. Likt the one and only Alex välkomnar jag Henrik Lundqvist till Tre Kronors VM-trupp. Inte nog med att lagets snygghetsgrad steg med det tredubbla så har laget nu en målvakt som duger till. Känns riktigt bra nu. Nu kan ju faktiskt Tre Kronor gå långt i det här mästerskapet. Håller en tumme!

För er som tyckte att föregående inlägg innehöll lite för hård musik kan jag rekommendera följande:



Annars kan jag hälsa alla läsare att det inte har hänt så mycket att tala om de senaste dagarna. Återkommer när jag har nåt att ventilera.

Kramen

Så var det dags för ett stort idrottsmästerskap igen. Denna gång är det Hockey-VM som går av stapeln oxh detta firades som sig bör med lite bubbel från min sida.

Sverige startade turneringen mot Vitryssland och matchen slutade 6-5 till Sverige. Men det satt långt inne, riktigt långt inne. Skönt att se att allas vår Niklas Bäckström verkar vara i bra form, det känns tryggt.

Lägger ner för nu, bubblet har gjort sitt jobb så det krävs alltför mycket fokus från min sida för att jag ska kunna få ihop nåt av värde.

Tjipp!

Innan jag började läsa till syrra hörde man överallt att det var så stressigt och tungt att jobba inom vården. Ok, tänkte jag och tog med lite skräckblandad förtjusning tag i uppgiften. Inför min första praktik var jag livrädd, rädd för att möta allt detta stressiga och tunga. Det var två år sedan och jag väntar fortfarande. I mina ögon skapas det stressiga och tunga av personalen själv. Stressiga situationer skapas pga. personalen ska leka nån form av übermenchen och göra allt själv. Syrror är t.ex. experter på att hela tiden ha något att göra, tror de. I min värld finns inte dessa problem. Efter att ha jobbat på McD i nästan sju år har jag lärt mig att utan att delegera upgifter till andra går man in i väggen. Vad är problemet med att säga åt undersköterskan, som står och skvallra om Körslaget med sin kollega, att gå in med vatten till Pelle Plutt på rum 19 så att du kan göra det du ska göra istället? Det tunga kan jag till viss del förstå, det är inte lätt att balansera en 105 kilos man på höger arm medan man med vänster försöker hjälpa honom på med byxorna. Men även här finns det lösningar på problemet: är verkligen personen helt oförmögen till att dra på sig sina egna byxor? Kan jag få hjälp av nån annan eller finns det nåt annat hjälpmedel jag kan använda?
Jag kommer att bli hatad av allt och alla när jag sätter igång och delegerar uppgifter till folk som mycket väl kan jobba lite istället för att stå och hänga.

Livet på en vårdavdelning är ett liv i slowmotion enligt mig. Det är några halvintensiva timmar på morgonen när man ska få upp alla patienter ur sängen, ge dem frukost och ronda med läkaren. När detta är avklarat är klockan normalt runt 10 och de är dags för FIKA! Detta med fika är tydligen nåt heligt inom vården. Allt kretsar kring dessa fikapausER, för det förekommer alltid flera på ett pass. Hela världen stannar och alla samlas i närmaste fikarum för att avhandla livets nödvändigheter, dvs. det senaste skvallret om GI-metoden, vad som visades på TV igår samt diverse diskussioner om kroppsvätskor av alla dess slag. Jag har de senaste veckorna varit på en avdelning som drabbats av vinterkräksjukan så diskussionerna har fokuserats kring lösa avföringar och kaskadkräkningar.
När den första fikapausen är avverkad låtsas personalen jobba i ca 2 timmar till innan det är dags för lunch. Denna är enligt schema normalt 30 minuter men i verkligheten pågår den minst 45 minuter. När denna är avklarad kring ett fördrivs tiden med lite arbete i ca en timme till då det är dags för klockan två-medicinen för flera av patienterna. När detta är fixat är det dags för fika IGEN! Och sen slutar personalen nån gång mellan 15.30-16. Låter det betungande? Inte direkt. Sjävklart kan det hända nåt förutsett men det hör till ovanligheterna på en vanlig vårdavdelning.

Mitt gamla McD-hjärta dunkar hårt och myrorna i byxorna är enorma när jag traskar runt i denna värld av icke-befintlig arbetsmoral. Har aldrig träffat på en yrkesgrupp som påstås vara så stolt över det de gör och samtidigt uppvisar sån olust till att jobba för sina pengar som sjuksyrror. Jag har såklart träffat på syrror som verkligen sliter och går in för det de håller på med men dessa ses som galna av sina kollegor som bara suckar och tar en till kaka.

Döm till min förvåning när jag gjorde min praktik på Akuten och det inte fikades under arbetstid. Halleluja-kören trallade på i bakgrunden och jag trivdes lika bra som i DT2:an tillsammans med Lena Eriksen (saknar dig sweetie!) en lönings-lördag. Personalen hade hela tiden nåt att göra och där kunde man stundtals verkligen snacka om stress, jag trivdes som fisken i vattnet och längtar tillbaka varje dag.

Nu börjar det här inlägget verkligen bli långt så jag ska försöka runda av.
Gud bevare mig i sommar när jag ska traska runt på avdelning 109S. Ber till högre makter att det kommer att bli lite roligare när man får lite pengar för det man gör. Ska försöka bita ihop det här året som jag behöver jobba innan jag kan komma in på barnmorskeprogrammet och får börja plugga igen. Barnmorskor är oxå en grupp som inte har tid att fika i lika stor utsträckning som andra syrror.

Citat från veckan:
"Linda, dricker du inte kaffe? Vad gör du då när du fikar?"
"Jaa, sitter och tänker på att få hoppa in o jobba igen."